Merci Arsene Wenger!

Tack för alla minnen Wenger!

Under fredagen kom den stora nyheten att Arsenals legendariska tränare Arsene Wenger lämnar klubben efter säsongen.

Fransmannen har varit klubben trogen i 21 år och nu hyllas han av en hel fotbollsvärld.

21 år, tre Premier League-guld och sju FA-cup-pokaler har Arsene Wenger vunnit med Arsenal!

Han har format spelare som Fredrik Ljungberg, Thierry Henry, Robert Pires, Patrick Vieria och Cesc Fabregas och sett dom bli stjärnor som dominerat Premier League men också lämnat klubben. Även Jack Wilshere och Aaron Ramsey är spelare som kom till Arsenal i tidig ålder och som nu vuxit upp till att vara nyckelspelare för Londonklubben!

”En sann gentleman både på och utanför planen. Arsene, du var mer än en manager för mig, nästan som en andra far. Jag flyttade till London ensam och du lärde mig så mycket. Sättet du ville spela fotboll på kommer alltid att bli ihågkommet som legendariskt”, skriver Ljungberg.

Sportbladets Simon Bank: Wenger (”Arsène Who?” fick han heta i Evening Standards rubric) kom till Arsenal 1996, i svallvågorna efter George Grahams ultrapragmatiska men framgångsrika epok: One nil to the Arsenal.

Och ni vet ju vad Wenger gjorde. Hur han sprejade eau de cologne över norra London, hur han byggde en bro mellan Premier League och världen, lärde dem äta, lärde dem träna, lärde dem en ny sorts fotboll med en ny sorts lagkamrater. David Beckham var den nya tidens ansikte. Arsène Wenger var dess hjärna.

Sir Alex Ferguson fanns redan där och skulle bli kvar, Pep Guardiola skulle komma senare – men just där, just då var det Wengers gärning som var den tydligaste signalen om en ny tid som krävde en helt ny karta.

Han var modern, intellektuell, kosmopolitisk, visionär, meritokratisk, vetenskaplig, empirisk. Han var också en produkt av en fransk ledarkultur, 68-generationens, med ett totalt förtroende för den allsmäktige, intellektuellt drivne chefen som var totalt okänslig för yttre kritik.

Så länge som han var med och formade världen var han, med David Dein som nödvändigt bollplank, bäst.

Så länge som Arsenal behövde en tränare som kunde leverera budgeterade intäkter till Stan Kroenke och gänget (Champions League-platser in, transfersummor ner) medan de byggde en ny arena så var han bra.

Jag älskade det idealistiska draget hos Wenger, jag kunde se något befriande i att han vägrade betala en halv miljard för en spelare som var värd hundra miljoner och jag njöt när han satt i intervjuer och pratade om behovet av en världsregering som kunde styra världen rätt i en tid där ”femtio personer äger 40 procent av tillgångarna, medan två miljarder människor lever på två dollar per dag”.

Nu lämnar han sitt livsverk åt andra. Låt applåderna eka.

Mister Arsenal: Arsene Wenger!